Soldattorpet

Av Peter Berkesand

I och med det yngre indelningsverkets införande på 1680-talet behövde den indelte soldaten någonstans att bo och tillgång till jordbruk för sitt uppehälle när han inte var på exercis eller ute i fält. Soldattorpet introducerades och kom att bli soldatens och hans familjs boställe.

De svenska gårdarna, som skulle hålla en soldat, kallades för rotebönder och indelades i grupper s.k. rotar. Varje rote bekostade soldaten och höll med torp och en bit åkermark. Torp som användes av en ryttare, dragon eller båtsman kallades för ryttartorp, dragontorp eller båtsmanstorp.

Huset och tomten

Enligt reglerna skulle torpet hålla en viss standard och vara likvärdiga i hela riket. Det vanligaste måttet på ett torp var 12 alnars längd, 8 alnar bredd, vilket var ungefär 7,1 x 4,8 meter eller cirka 35 m2 samt 9 fots höjd. Torpet skulle byggas med 2 fönster samt med en spis- och bakugn. Både fähus och lada ingick. På 1830-talet och framåt fick rotebönderna tillstånd att bygga något större torp. Nu blev den vanligaste storleken ungefär 8 x 5 m, vilket blir cirka 40 m2 och torpet fick fler fönster. Runt 1830-talet utfärdades också detaljerade instruktioner hur soldat-, båtsmans- och ryttartorpen skulle byggas. Torpet låg oftast på ägorna av den största gården, den s.k. stamrote eller huvudrote.

Bild 1. Ritning hur planlösningen kunde se ut för ett soldattorp.

Invid torpet låg en liten åker som bestod av några tunnland samt ett ängsområde som skulle ge cirka två lass hö. Den jord som uppläts till soldattorpen var oftast inte den bästa. Åkerlapparnas bördighet och en del andra omständigheter kunde lokalt variera med olika förutsättningar för soldaten och hans familj. I soldattorpets fähus fanns 1−2 kor, ett par får eller getter, en gris samt höns. Han erhöll även utsäde, ved, bete för kreaturen samt hade rätt att låna en häst som dragdjur. Soldatens fick kontantlön som bestod av värvningspenningen eller den s.k. legan samt en årslön. Han kunde fick även årslönen som ofta var låg.

Med tiden förändrades standarden på torpen. Torpen var omålade och fick med åren en grå färg. Under 1700-talet började man måla torpen med falu rödfärg. Väggarna bestod av timmer och yttertaket var oftast täckt av näver och torv. Under 1800-talets senare hälft förändrades torpen ytterligare. Yttertaket av torv ersattes av takpannor. Inomhus skedde en stor förändring i och med vedspisen intåg. Matlagningen utfördes över öppen eld i torpen och när vedspisen gjorde sin entré ledde det till en stor förbättring. Sot och rök försvann och det blev säkrare, mer hygieniskt och bättre för hälsan att laga mat och framför allt blev spisen en välkommen värmekälla i torpet. Det var dock inte alla förunnat att få en vedspis eftersom den var dyr.

Soldattorpet betraktades som tjänstebostad och när soldaten fick avsked var han och familjen tvungen att flytta ut från torpet för att istället inhysa den nye soldaten på roten.

Soldattorp förekom dock inte överallt i riket och undantagen var bl.a. Dalarna och Helsinge regemente. I socknar, där soldaterna inte hade bostad i form av ett soldattorp löste man ofta problemet med att soldaten fick bygga ett torp på mark som angivits av rotebönderna. När soldaten fått avsked kunde han behålla torpet. Efterträdaren på roten var tvungen att bygga ett nytt torp på annan plats av rotemarken. Detta förfarande medförde att det generationer senare kunde finnas flera soldattorp på samma rotes ägor, där endast ett torp brukades aktivt av en soldat.

Rotetavla

Karl XI införde år 1695 den s.k. rotetavlan för att skilja ut soldattorpen från andra. Rotetavlan skulle hängas på torpets gavel som vette mot vägen och tavlan skulle märkas i röd färg och innehålla kompaniets namn och knektens nummer. När det på 1700-talet blev vanligt att rödmåla torpen var man tvungen att ändra rotetavlans utseende. Nu blev det istället en rotetavla tillverkad i trä med samma information och var svartmålade med vit text och sattes upp ovanför ytterdörren eller på torpets gavel. Rotetavlans utseende förändrades med tiden.

Bild 2. Exempel på rotetavla från Kungl. Skaraborgs Regemente, Wadsbo kompani

Torpbesiktning

Det var noga med att torpen sköttes och av det skälet utfördes regelbundet torpbesiktningar. Dessa hölls vanligen vart tredje år. När soldaten flyttade från torpet gjordes alltid en besiktning innan flytten. Det kallades för av- och tillträdesbesiktning. Vid besiktningen närvarade soldaten, rotebönderna samt militära och civila myndigheter. Eventuella brister antecknades i torpsyneprotokollet. Här beskrevs vad som behövde åtgärdas eller vad som skulle bekostas av soldaten eller roten.

Referenser

Bäck, Kalle (2008). Sverigebilden: en historia om rödfärg, tegel, trädgårdar och byggnader eller Hem och hus: bebyggelseförändringar på landsbygden 1840-80. Borensberg: Noteria.

Ericson, Lars (1995). Svenska knektar. Indelta soldater, ryttare och båtsmän i krig och fred. Lund: Historiska media.

Högman, Hans, Militaria. Indelningsverket – Soldaten (4b), Soltattorpet. http://privat.bahnhof.se/wb938321/soldaten-2.htm (hämtad 2021-05-07).

Soldattorp. Wikipedia. 2021. https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Soldattorp&oldid=49004396 (hämtad 2021-05-07).

Soltattorp. Wikirötter. 2021. https://wiki.rotter.se/index.php?title=Soldattorp&oldid=11893 (hämtad 2021-05-07).