Militära pensionskassor

Av Peter Berkesand

Gratialist

Flertalet fritidsforskare har i kyrkböckerna eller i militära källor råkat på ordet gratialist. Benämningen gratialist kommer av ordet gratial av nylatinska ordet gratiale, neutrum av gratialis och adjektiv till gratia och betyder nåd, ynnest eller i modernare tid, nådegåva.

Den hjälp som soldaterna fick av kronan i form av spannmål, började kallas gratial. Gratial var en pension som kunde erhållas av soldater, officerare och militär och civil personal inom försvaret. Villkoret var lång tjänstgöringstid, ålder, skada, eller sjukdom som var orsaken att soldaten inte kunde försörja sig eller sin familj. Den som fick denna pension kallades för gratialist.

Bakgrund

De skadade soldater som kom hem från krigen, och inte kunde arbeta för sin försörjning, var oftast beroende av släkt och vänner för att överleva. Alternativet var fattigstugan eller tiggeri. De hemvändande soldaterna var hänvisade till sina hemsocknar som skulle ta hand om sina fattiga och behövande och enligt 1571 års kyrkoordning skulle socknen också uppföra en fattigstuga för de mest behövande, ett beslut som de flesta socknar ignorerade. Frågan att grunda pensionskassor till soldater var i första hand inte någon omtanke om soldatens väl och ve. Det var främst en fråga att få soldater att återgå till krigstjänst igen snarare än att kronan skulle ordna deras framtida försörjning. Militären var således först i Sverige med att grunda pensionskassor för sin personal.

Militära pensionskassor i Sverige

I Sverige fanns det tre större pensionskassor inom militären, två för armén och en för flottan.

  1. Vadstena krigsmanshuskassa (1641−) 1647−1865 (−1970) för alla meniga och korpraler inom armén. Från år 1647 fram till 1757 fick även officerare sin pension härifrån.
  2. Arméns pensionskassa 1757−1937 inrättades för officerare, underofficerare och civilmilitär personal.
  3. Kungliga Amiralitetskrigsmanskassan 1642−1737. Efter 22 januari 1892 benämnd flottans pensionskassa. Till kassan hörde all personal inom flottan.
Tabell 1. Under 1800-talets sista hälft delades de pensionerade soldaterna in i fyra olika klasser.
Klass Beskrivning Ersättning i riksdaler
C:a 1800 tilll 1859 Från 1859
1 Skadad i tjänsten och oförmögen att försörja sig själv 36 72
(ej över 100 
2 Skadad i tjänsten med begränsad möjlighet att försörja sig själv 24 48
3 Soldater som tjänstgjort i mer är 30 år 12 24
4 Soldater som tjäntgjort i exakt 30 år och som fyllt 50 år 8 15

Beloppen höjdes genom åren. Mot slutet av indelningsverkets tid kunde soldaten flyttas upp i klasserna. När en soldat fyllt 65 eller 75 år kunde han flyttas upp en klass.

Vadstena Krigsmanshuskassa

Redan under Erik XIV:s regering togs frågan upp om ett särskilt soldathospital i Stockholm samt allmän pension för soldater. Dessa planer förverkligades aldrig. Kronan fortsatte som tidigare, att som hjälp och uppehälle åt soldater, låta dem arbeta antingen i kronoägda slott och gårdar eller vid hospitalen. Denna typ av hjälp till soldater förekommer från 1550-talet under Gustav Vasas ryska krig och fortsatte att vara vanligt under 1610-talet under Gustav II Adolfs fälttåg.

Det uppstod dock en konflikt mellan kyrkan och kronans användning av hospitalen för soldaterna som blev kronotjänare. Kronan gav soldater särskilda kungliga brev som gav dem rätt till uppehälle vid hospitalen. Kyrkan hade del i hospitalförvaltningen. Det resulterade i att kronans intresse att skapa alternativa former till hjälp för soldater ökade. Gustav II Adolf visste att kronan måste kunna erbjuda stöd till sårade soldater och deras familjer. Sommaren 1622 skrev Gustav II Adolf ett dokument där han kungjorde att de tomma klosterlokalerna i Vadstena skulle användas till vård för skadade och lemlästade soldater.

Krigsmanshuset läge

Det var främst det praktiska läget och de befintliga oanvända byggnaderna som avgjorde var krigsmanshuset skulle placeras. I Vadstena förfogade kronan över de gamla klosterbyggnaderna som i över 40 år i stort sett stått tomma. Genom reformationen kom klostret i kronans ägo och i och med klostrets stängning i november 1595 upphörde verksamheten i klostret. Vadstena var genom sitt geografiska läge fördelaktigt eftersom staden är placerad mitt i Götaland med goda kommunikationer via Vättern.

Krigsmanshuset grundas

Det vanligast året som brukar anges för krigsmanshusets grundande, är 1647 men senare forskning visar att viss verksamhet förekom redan några år tidigare. Den 3 augusti 1637 kungjordes att bilda ett krigsmanshus. I mars 1638 skrevs en instruktion för en bokhållare och genom ett brev i maj samma år anställdes en bokhållare till inrättningen. Själva verksamheten började antingen hösten 1640 eller under vintern 1640–1641. Genom brev vet man att inrättningen haft soldater boende redan den 8 februari 1641.

När Krigsmanshuset grundades var det till för soldater som deltagit i trettioåriga kriget men senare fick även soldater från andra krig plats i krigsmanshuset. År 1698 hyste krigsmanshuset sju officerare, en ryttmästaränka, 26 underofficerare samt åtskilliga meniga soldater.

Krigsmanshusets församling bildades år 1687 genom en utbrytning ur Vadstena församling. Därmed fick soldaterna en egen församlingslokal i krigsmanshuset.

Administration

Krigskollegiet hade det högsta ansvaret för Krigsmanshuset och bestod av ett antal krigsråd, där ett av krigsråden också fungerade som Krigsmanshuset direktör. För själva krigsmanshuskassan ansvarade krigsmanshusverket som hade det högsta ansvaret för räkenskaperna och bokföringen. Det fanns en rad olika befattningar som såg till att Krigsmanshuset fungerade som t.ex. en bokhållare med en underskrivare, predikant, barberare, skaffare (vaktmästare), källarsven, bagerska, kokerska, portvaktare, två drängar samt en piga. Kronan utförde inspektioner på Krigsmanshuset för att kontrollera att allt sköttes enligt instruktionerna samt att ingen fuskade sig till uppehälle.

Finansiering

För att finansiera krigsmanshuset öppnade kung Gustav II Adolf en donationsbok, där avkastningen av jordräntan från gårdar skulle finansiera projektet. Kungen uppmanade adelsmän att lämna bidrag till boken för sårade soldaters uppehälle i de gamla klosterlokalerna. Senare bidrog drottning Kristina till finansieringen via ett gåvobrev till krigsmanshuset i Vadstena daterat den 12 november 1646.

Den första förordningen gav kungen år 1677 som efterföljdes av flera förordningar, där krigsmanshusets ekonomi stod i fokus. Den fortsatta finansieringen av krigsmanshuset utgjordes till största delen genom avgifter. Regementena betalade en avgift och avgifter från statliga myndigheter i form av fattigbössor. Vidare ålades både militärer och präster att avlägga avgifter vid befordran. Detsamma gällde för personer som adlades eller upphöjdes till någon av de högre adelsklasserna. Systemet med avgifter var omfattande i Sverige vid denna tid.

När Arméns pensionskassa grundades blev krigsmanshuset en institution för endast meniga och korpraler För krigsmanshuset innebar skapandet av arméns pensionskassa att 3/5 av de tidigare intäkterna nu istället skulle tillfalla arméns pensionskassa. De återstående 2/5 delarna av intäkterna, skulle gå till soldaters underhåll enligt beslutet.

Behörighet till pension

Oftast finns det en notering i generalmönsterrullan om en soldat var behörig till pension (gratial) i samband med att soldaten fick avsked. Soldater, som uppfyllde vissa kriterier som t.ex. lång tjänstgöringstid och skött sig väl kunde erhålla en mindre summa pengar som pension. Denna pension kunde även ges till soldater som blivit invalidiserad under tjänstgöringen. Blev soldaten gratialist på grund av invalidisering fick han oftast lämna soldattorpet och ersattes med en ny soldat. Före 1730-talet fick soldaterna inget underhåll om de inte blivit sårade eller om de inte tjänstgjort minst 20 eller 30 år. De som misskötte sig under tjänsten fick som straff ingen ekonomisk hjälp. Det fanns soldater som erhöll pension men som inte nödvändigtvis behövde tas in på Krigsmanshuset utan kunde reda sig själva med hjälp av pensionen kompletterat med någon enklare syssla.

Det vanligaste sättet att framföra anspråk på hjälp från kronan var att vända sig till en officerare som skrev en skrivelse till kronan. Officerarna var skrivkunniga och visste till vilken myndighet man skulle vända sig till.

Utbetalning av pension

Utbetalningen av soldatens pension skedde vid likvidationsmöten som hölls två gånger per år men som senare reducerades till en gång per år. Likvidationsmötena var en sammankomst av rotehållare och soldater av samma kompani vid de indelta infanteriregementena som samlades för utbetalning av årets avlöning och andra uppgörelser.

Krigsmanshuset avvecklas

Den 16 februari 1784 fattades det formella beslutet att stänga krigsmanshuset dvs. själva bostadsinrättningen. Inga soldater skulle längre tas in på Krigsmanshuset utan de skulle istället erhålla kontanta medel för sitt uppehälle. Själva pensionsfonden levde dock vidare och bestod fortfarande av jordräntor och diverse avgifter.

En av orsakerna att krigsmanshuset stängdes var att Sverige var involverad i färre krig under delar av 1700-talet och därmed minskade antalet sårade soldater jämfört med soldater som fått avsked på grund av ålder. Detta ändrades dock snart i och med att Sverige var inblandat i några krig bl.a. mot Pommern 1805−1807 och Ryssland 1808−1809 samt Napoleonkrigen 1814. Dessa krig innebar en ökning av antalet krigsinvalider i Sverige. Den pensionskassa som fanns kvar var inte tillräcklig. Tre år efter nedläggningen av Krigsmanshuset inrättades Invalidkåren i Karlshamn via ett kungligt brev den 5 maj 1791. Invalidkåren var inrymd i Karlshamns kastell och hade 27 soldater. För antagning till kåren skulle soldaten vara oförmögen till vanlig soldattjänst, men ha någon form av tjänstgöringsförmåga.

År 1822 beslutades att använda Ulriksdals slott, beläget strax utanför Stockholm, som invalidinrättning. Den 28 januari flyttade de första invaliderna in på slottet och cirka 80 soldater fick plats. När Invalidkåren vid Karlshamn stängdes 1834 flyttades soldaterna över till Ulriksdals slott. Vid riksdagen 1828−1830 framfördes kritik mot att driften av inrättningen vid Ulriksdal var alltför kostsam. Efter 1814 var Sverige inte inblandade i några krig och behovet att hjälp till sårade soldater minskade. Man bestämde att inga fler sårade soldater skulle tas emot och inrättningen stängdes slutligen år 1849. Ulriksdals slott blev därmed den sista inrättningen i Sverige för sårade soldater. De invalidiserade soldater som fanns kvar flyttades till Danvikens hospital i Stockholm.

Själva krigsmanshuskassan erhöll statsanslag genom ett kungligt beslut den 23 januari 1811, vilket motiverades med att en stor del av jordräntan gått förlorade i och med förlusten av Finland i kriget mot Ryssland. Efter 1865 förvaltades krigsmanshuskassan av Arméförvaltningen. Krigsmanshuskassan fortsatte att existera en bit in på 1970-talet och blev en kassa för hjälp till värnpliktiga som skadats under sin tjänstgöringstid.

Bild 1. Krigsmanshusets portal i Vadstena fotograferad från söder. Foto: Pål-Nils Nilsson. Riksantikvarieämbetet, 1980-tal.
Folkungapalatset i Vadstena

Krigsmanshuset i Vadstena var, som tidigare nämnts, inrymt i de gamla klosterbyggnaderna. Efter stängningen av Krigsmanshuset byggdes lokalerna 1829 om till hospital och nyttjades fram till cirka 1890-talet. Byggnaderna överlämnades 1954 till Birgittastiftelsen och man påbörjade arbetet med att bygga om huset till elev- och gästhem för en folkhögskola. År 1956 gjordes en byggnadsarkeologisk undersökning och man upptäckte nunnornas dormatorium med dörröppningar till nunnornas 59 sovceller. Det var en medeltida våning som man tidigare trodde var från krigsmanshusets tid. Året därpå gjordes en ännu större sensationell upptäckt: under klostermurarnas puts doldes Folkungaättens palats från 1260-talet. Under renoveringen 1956−1969 lät man tyvärr avlägsna alla tidsperioder från 1600-talet och framåt för att istället visa, vad man då ansåg, de värdefulla medeltida delarna av byggnaden. Det enda som idag finns kvar av Krigsmanshuset är portalen från 1600-talet. Folkhögskolan fick andra lokaler att husera i.

Arméns pensionskassa

Dåvarande översten vid Artilleriregementet, Augustin Ehrensvärd, inkom med en motion vid 1756 års riksdag om att grunda en allmän pensionskassa för officerare och underofficerare. Arméns officerare och underofficerare erhöll tidigare sin pension via Krigsmanshuset i Vadstena. Den 10 januari 1757 utfärdades det första reglementet. Från 1756 till 1935 var kassans namn Arméns pensionskassa och mellan åren 1935 till 1937 benämndes den Arméns familjepensionskassa.

Till kassan var Arméns änke- och pupillkassa knuten, där änkor eller barn till avlidna officerare kunde erhålla bidrag. Kassan inrättades den 22 mars 1817.

Administration

Pensionskassan stod under överinseende av Arméns pensionskassas överstyrelse som bestod av Kungliga Krigsbefälet eller arméns fullmäktige. I Krigsbefälet ingick arméns samtliga generaler och chefen och en kapten/ryttmästare från varje regemente/kår. Arméns fullmäktige var sammansatt av 16 personer, fördelade på 2 generaler, 6 regementschefer och 8 kaptener/ryttmästare. Fullmäktige sammanträdde i regel vart femte år, krigsbefälet endast för att behandla särskilt viktiga frågor. Pensionskassan förvaltades av direktionen som bestod av officerare och administrationen sköttes av civila tjänstemän.

Finansiering

Enligt beslut skulle 3/5 av intäkterna, som tidigare gått till krigsmanshuset, överföras till arméns pensionskassa. Motiveringen till överflyttningen av krigsmanshusets medel till pensionskassan, var att inga officerare längre skulle få hjälp av krigsmanshuset. Istället skulle officerare och underofficerare få sitt understöd och pension från arméns pensionskassa. Avgifter från officerare och underofficerare bestod av 6% av lönen, permissionsavgifter genom 2% av lönen för personal som hade mer än en månads permission, semestern var inte inräknad, befordringsavgifter som var 10% av inbetalda ackordssummor. Med ackordssystemet kunde en officer köpa en tjänst av en avgående officer.

De officerare och underofficerare som fått underhåll av krigsmanshuset före 1757 fick behålla detta också i fortsättningen. Inga nya ansökningar från andra än meniga soldater skulle därefter godkännas för underhåll från krigsmanshuset.

När Sverige förlorade Finland till Ryssland 1809 upplöstes de 19 finska regementena. Det blev således ett stort inkomstbortfall till pensionskassan i och med att de årliga avgifterna till kassan upphörde helt. Kassan var dock skyldig att betala ut pensioner till personalen till den f.d. finska armén. Den finansiella krisen löstes på diplomatisk väg och kassan fick olika finansiella tillskott efter freden genom bl.a. indrivning av utlånade medel. Kassan behövde inte betala skatt till kronan och kunde inte heller beläggas med kvarstad dvs. beslagtas, vilket var en stor finansiell fördel.

Utbetalning av pension

Efter grundandet av pensionskassa 1757 beviljades pensionerna först 1760 och betaldes ut året efter. Man betalde ut pensionerna för det gångna året i slutet på februari. Pensionen var dock tämligen mager och det gick inte att leva på inkomsten, varför extrainkomst var nödvändig.

Arméns flotta

Fram till 1823 hade armén en egen flotta, skärgårdsflottan, som var delägare i arméns pensionskassa. Den 18 oktober 1756 bildades skärgårdsflottan och lydde under Krigskollegiet. Genom förordning av Kungl. Majt. år 1823 slogs arméns flotta samman med örlogsflottan och fick den gemensamma benämningen Kungl. Maj:ts flotta eller Kungliga flottan. Amiralitetskrigsmanskassan övertog vid sammanslagningen utbetalningen av pensioner för f.d. personal vid arméns flotta. När sjöartilleribataljonen i Karlskrona inrättades (Karlskrona örlogsbas) flyttades flera arméofficerare till Karlskrona. Dessa officerare skulle fortfarande erhålla pension från arméns pensionskassa. Orsaken var att officerarna hade betalat in avgifter till arméns pensionskassa i 15 till 20 års tid.

Bild 2. Arméns pensionskassas fastighet vid Munkbron nr. 7, Stockholm. Foto: Wikipedia (bilden beskuren). Huset ägdes av gardeskaptenen och friherren C. Pfeiffs. Kassan flyttade in i huset 1772 och huserade på andra våningen. År 1776 såldes fastigheten på auktion och ropades in av kassan för 200.000 daler kopparmynt. Staten tog över ägandet av huset när pensionskassan verksamhet togs över av statsverket.
Pensionskassan avvecklas

Under ledning av interimsdirektionen påbörjades arbetet med att avveckla arméns pensionskassa och den 1 juli 1935 överlämnades kassans tillgångar, huvudböcker, räkenskaper och fastighet till statskontoret. Inventarierna var undantagna i överlåtelsen.

Kungliga Amiralitetskrigsmanskassan

Man vet med säkerhet att armbössor funnits sedan 1500-talet i kyrkor och i profana byggnader som hospital, slott, fabriker etc. Enligt Stockholms äldsta bevarade räkenskaper från 1554 finns belägg att armbössor fanns ombord på svenska handelsfartyg. Redan 1634 fördes diskussioner att lindra nöden bland sjöfolket genom att uppmärksamma armbössan vid amiralitetet, där de anställda skulle avstå en fyrk per daler. En fyrk var ett koppar- eller silvermynt värt cirka ¼ öre. Vid grundandet 1642 hette kassan Amiralitets-Armbössan, från 1682 till 1892 benämnd Amiralitetskrigsmanskassan och från 1892 till 1935 omdöpt till Flottans pensionskassa. Flottan var först i Sverige att inrätta en pensionskassa. Kassan var indelad i två fonder: pensionsfonden och gratialfonden. Den sistnämnda delade ut gratial till änkor och omyndiga barn.

Till kassan hörde båtsmän, flottans officerare och underofficerare. Det första reglementet är från 1681 och reglerar vilka som kan erhålla medel ur kassan. Det var underhåll till officerare med högst kaptens grad, underofficerare, civila tjänstemän, meniga av alla slag som t.ex. båtsmän, volontärer, timmermän och hantverkare men även lotsar och lotsdrängar och i vissa fall också änkor och oförsörjda faderlösa barn.

Underhåll ur kassan skulle gå till manskap sårade i krig, svårt skadade i övrig tjänstgöring samt till gamla och orkeslösa.

Administration

Kassan administrerades av amiralitetskollegium och dess efterföljare. Från och med år 1791 sköttes kassans angelägenheter av en direktion som bestod av statssekreteraren för sjöärendena, tre amiralitetsofficerare och de två överkommissarierna i generalsjömilitiekontoret (ämbetsverk mellan åren 1791−1794).

Finansiering

Pensionskassan finansierades med inkomster genom en mängd olika avgifter bl.a. armbössemedel (sparbössa för allmosor), tull- och hamnavgifter, centonalen (en procent av ämbets- och tjänstemännens löner), passageraravgifter, prispenningar (försäljning av krigsbyte), nådårs- och begravningshjälpbesparingar, lönebesparingar efter rymmare, böter och viten samt statsanslag av olika typer. Officerare, underofficerare, båtsmän samt övrig personal, betalade också en viss summa av sin lön.

Bild 3. Armbössa i koppar, Bild Linköping, från
Marinmuseums samlingar. Foto: Marinmuseum.
Pensionskassan avvecklas

År 1934 förordade de militärsakkunniga att flottans pensionskassa skulle övergå till statskontoret och Kungl. Majt. förslog riksdagen att kassans tillgångar och organisation övertas av statskontoret den 1 juli 1935. Undantaget var kassans inventarier. Marinens familjepensionskassa avvecklades år 1937.

Upphovsrätt

Text och bild 3 är publicerade under Creative Commons-licensen https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0/deed.sv.

Bild 1 och 2 är publicerad under Creative Commons-licensen https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/.

Referenser

Arméns pensionskassa. Riksarkivet. 2021. https://sok.riksarkivet.se/agent/ieEFr0N4rX61p03GjpvwY3 (hämtad 2021-07-07).

Bedoire, Fredric (2005). Restaurering under hundra år. Restaurering 1950-talet, Folkungapalatset i Vadstena, Kulturvärden, Nr. 2, s. 25−28.

Bergström, Otto (1891). Kongl. invalidinrättningen på Ulriksdal: Anteckn:r Stockholm: P. A. Norstedt & S:r.

Ekman, Carl (1962). Amiralitets-armbössan och amiralitets-krigsmanskassan: historik. Karlskrona: Kungl. Örlogsmannasällskapet.

Ericson Wolke, Lars (1997). Svenska knektar: Indelta soldater, ryttare och båtsmän i krig och fred. Lund: Historiska media.

Ericson Wolke, Lars (2020). Stridens verklighet: döden på slagfältet i svensk historia 1563-1814. Lund: Historiska media.

Flottans pensionskassa. Nordisk familjebok. http://runeberg.org/nfbh/0354.html (hämtad 2021-07-06).

Flottans pensionskassa. Riksarkivet. 2021. https://sok.riksarkivet.se/agent/iuEFr0N4rX61p03GjpvwY3 (hämtad 2021-07-08).

Hitta i Krigsarkivets bestånd. 1.3 Pensioner. Riksarkivet. 2021. https://riksarkivet.se/Media/pdf-filer/sth/1-3.pdf (hämtad 2021-07-07).

Kungl. Maj:ts proposition nr. 193 till riksdagen angående vissa anslag för budgetåret 1935/1936 till det militära pensionsväsendet m. m. given Stockholms slott den 8 mars 1935. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-193_DW30193 (hämtad 2021-08-15).

Ottander, Catharina (red.) (2003). En fyrk per daler: pensioner i ett historiskt perspektiv. Utgiven i samband med SPV:s 40-årsjubileum. Stockholm: Page One Publishing.

Petersson, Erik (2012). Materiella spår av omsorg: Vadstena krigsmanshus och omsorg som kulturhistoria, ingår i Svante Beckman (red.) Kulturaliseringens samhälle: Problemorienterad kulturvetenskaplig forskning vid Tema Q 2002–2012 s. 217220. Linköping: Linköping University Electronic Press. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-73556 (hämtad 2021-07-06).

Petersson, Erik (2014). Krigsmanshuset i Vadstena, Populär historia 7. https://popularhistoria.se/sveriges-historia/stormaktstiden/krigsmanshuset-i-vadstena (hämtad 2021-07-05).

Petersson, Erik (2017). Vadstena krigsmanshus: En studie av den svenska kronans inrättning för sårade och gamla soldater cirka 1640–1780. Doktorsavhandling, Linköpings universitet. Linköping: Linköping University Electronic Press. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-122497 (hämtad 2021-07-05).

Sjögren, Carl & Ridderstolpe, Gustaf (1939). Arméns pensions- och änkekassor 1757−1937. Uppsala: Almqvist & Wiksell.

Svenska Akademins ordbok. Gratial. https://www.saob.se/artikel/?unik=G_0669-0241.MG8z-0016 (hämtad 2021-07-06).

Vadstena krigsmanshusförsamling. Wikipedia. 2021. https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Vadstena_krigsmanshusf%C3%B6rsamling&oldid=49109471 (hämtad 2021-07-05).

Westling, Claes (2002). Småstadens dynamik: Skänninges och Vadstenas befolkning och kontaktfält ca 1630–1660. Doktorsavhandling, Linköpings universitet. Linköping: Linköping University Electronic Press. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-4698 (hämtad 2021-07-07).